Ska vi åka tandemcykel?

Till årets höjdpunkter i hippornas hemstad hör cyklingssöndagen. Dagen är fylld av roliga tävlingar och spännande evenemang för alla åldrar.
Tävlingscyklisterna kan delta i ett sprintlopp eller en flera timmar lång uthållighetstävling. Dessutom ordnas serier för specialcyklar, en museicykeltävling och en tricktävling.

– Vi skulle kunna delta i någon specialserie, föreslår Henri. – I sprinttävlingen har vi knappast någon chans.
– Vad sägs om serien för den fantasirikaste cykeln? Vi har många gamla cyklar i förrådet som vi kan bygga ihop till någonting, säger Hanna ivrigt.

Hipporna går genast till förrådet. Det är fyllt av bråte som samlats under åren. Under högarna av lådor och tidningar hittar de en konstig, rostig cykel.
– Vad är det här för en underlig grej? Jag har aldrig sett en så lång cykel förut, säger Henri förvånat. – Eller är det alls en cykel?
Hanna betraktar det konstiga fordonet sakkunnigt. – Det här är en gammaldags tandemcykel. Den kan användas när två personer ska på cykelutfärd. Eller skulle kunna användas, om båda sadlarna fanns kvar.

– Den här passar säkert i museicykeltävlingen, en riktig skatt! säger Hille.
Henri och Hanna leder ut den illa tilltygade cykeln på gården, men Hille stannar kvar i förrådet för att leta efter den försvunna sadeln.

Hanna tittar närmare på cykeln. – Jag är säker på att vi kan sätta den här i körskick, säger hon och börjar gräva fram sin verktygslåda.
Snart rusar Hille ut med en trasig sadel i handen. – Jag hittade den främre sadeln! När vi fått den här på plats är tandemcykeln klar.
– Här finns också annat att reparera. Vi behöver åtminstone spänna kedjan, rengöra alla ytor, rikta styret, putsa kattögat och kolla pakethållaren, räknar Hanna upp.

Till slut är cykeln i skick, eller alla dess delar är åtminstone på rätt plats. Men det är överraskande svårt att cykla. Det är inte lätt att få två hippor att trampa i samma takt.
Efter många omkullkörningar kommer man underfund med att Hille och Henri är de som bäst klarar av tandemcykeln. Hille är bra på att styra medan Henri trampar energiskt också i uppförsbackar.

På söndagen är stadsparken och idrottsplanen fulla med folk. Fågeln Piip och musvännerna Mini och Max har kommit för att heja på hipporna. Mössen viftar ivrigt med små flaggor.
Henri och Hille tar på sig hjälmarna och förbereder sig nervöst för tävlingen. Hanna ansvarar för servicen och virar tjocka skydd runt syskonens knän före start. – Bara för säkerhets skull, säger hon. Allt går bra så länge ni inte kör för hårt, påminner hon.

Fågeln Piip tittar beundrande på den renoverade cykeln. – Till all lycka är farten inte det viktigaste i serien för museicyklar. Hipporna får säkert många stilpoäng för den här sällsynta tandemcykeln, tänker fågeln.
Hannas råd om ett lugnt cykellopp är snart glömda, åtminstone Henri är snart helt uppslukad av tävlingen. – Nu ska vi visa dem! Håll hårt i styret, Hille! hojtar han från den bakre sadeln.

Hipporna sätter iväg i en väldig fart och kör snart förbi deltagarna som startat före dem. Det går bra att cykla på det jämna underlaget invid idrottsplanen.
Men när rutten fortsätter i parken, får hipporna problem.
De krokiga stigarna är svåra för en lång cykel och den bakre delen kör ibland genom blomrabatterna. Snart kommer de till en brant nerförsbacke.

– Hjälp, mitt styre har nästan lossnat! skriker Hille.
– Håll i dig hårt bara, jag kan inte stanna cykeln, ropar Henri.

Ingenting hjälper. Hilles styre lossnar och hon flyger av cykeln. Men Henri ger inte upp trots att hans vikt får tandemcykeln att gå upp i stående läge. Med framhjulet mot himlen tar han sig i mål på bakhjulet och vinner priset för det skickligaste loppet.

– Vi fick inget pris i museicykeltävlingen, men pokalen för tricktävlingen är lika värdefull, säger Henri nöjt.
– Vilken mästare! De glada hipporna och mössen hurrar för vinnaren.

Text: Tuula Pere