Mössens farliga bärresa

Hippo-gänget är ivriga odlare och riktiga läckergommar. Hannas, Henris och Hilles jordgubbsland och bärbuskar är fulla av söta bär och äppelträdet på gården dignar av frukt.

– Vi klarar nog inte av att äta upp allt under sommaren, tror Henri.

– Vi skulle kunna ge bort en del till våra vänner. Vi ordnar en skördefest! föreslår Hille.

– Ni har bra idéer, men jag har planerat någonting ännu bättre, säger Hanna nöjt och pekar på apparaten som hon riggat upp i utkanten av gården.

Under flera veckor har de andra i Hippo-gänget följt med hur Hanna har jobbat på sin uppfinning längst bak i trädgården. Nu är uppfinnaren redo att visa apparaten för de andra.

En nyfiken skara samlas runt den otroliga maskinen. Den har krokiga rör, trattar, strutar och ett transportband. På sidan finns en glaslucka där man kan titta in i apparaten.

– Vad i all världen är det här? Åtminstone är det inte en trädgårdsprydnad, funderar Hille som
tycker att apparaten är ful.

– Titta noga. Det här är världens finaste konserveringsmaskin! säger Hanna högtidligt och klappar
maskinens sida.

Piip, som sitter på en gren i äppelträdet, håller med. Piip har hjälpt Hanna att bygga konserveringsmaskinen eftersom näbben är ett praktiskt verktyg då man behöver bära och spänna skruvar och muttrar.

– Vad används konserveringsmaskinen till? undrar Henri.

– Den här apparaten sorterar, rengör, hackar och krossar bär, äpplen och grönsaker snabbt och
behändigt. I ändan av transportbandet väntar påsar och burkar som vi ska konservera allting i för vintern, berättar Hanna stolt.

De bestämmer sig för att testköra konserveringsmaskinen. Alla hippor går för att hämta bär och äpplen för testkörningen. Piip placerar fryspåsarna och burkarna på sina rätta platser.

Men det finns också andra som är intresserade av maskinen. När Hippo-gänget har gått iväg och gården är tyst, hörs ett pipande under bärbuskarna. Mustvillingarna Mini och Max rusar fram till konserveringsmaskinen och hoppar in i tratten. De åker nedför det första inmatningsröret.

– Oj, så mörkt här är. Det är svårt att se vart vi ska, säger Mini panikslaget.

– Du har rätt! Hoppas att vi snabbt kommer ut ur den här labyrinten. Jag känner mig yr! säger Max.
Men det värsta ligger ännu framför dem, eftersom maskinens testkörning snart börjar. Hipporna
återvänder med äpplen och bär.

– In med bären, fnittrar Hille och häller vinbär och krusbär i tratten.

– Och här kommer äpplena, säger Henri.

– Nu startar vi maskinen, säger apparatens stolta uppfinnare Hanna och trycker på strömknappen.

Konserveringsmaskinen börjar skramla. Bären och äpplena susar längs rör, genom trattar och strutar.

Hipporna har ingen aning om att de panikslagna mössen Mini och Max också kilar omkring i maskinen.

– Varifrån kom bären? Vi måste komma undan. Annars hamnar vi i en syltburk! skriker Mini.

– Neeeej! Jag vill inte hamna i en fryspåse eller simma i sylt! svarar Max.

Mössen ropar på hjälp men hipporna hör inte. Lyckligtvis upptäcker Piip de små gnagarna när han genom glasluckan noggrant följer med konserverna på transportbandet.

– De där svansarna sitter nog inte på jordgubbarna, tänker fågeln och plockar upp de syltdränkta mössen ur burken.

Piip lyfter upp mustvillingarna på bordet. De små krabaterna är så klibbiga att de inte kan ta sig upp. Mini har munnen full av sylt och på Max rygg sitter en lapp med texten: ”Jordgubbar”. Hippo-gänget skrattar.

– Jag förstår nog att ni blev intresserade av min nya uppfinning. Men det är farligt att vara inne i den, varnar Hanna.

– Ni ska få så mycket bär och äpplen som ni orkar äta om ni lovar att lämna konserveringsmaskinen i fred, säger Henri.

– Vi lovar och svär, vid våra svansar! försäkrar Mini och Max. Alla är lättade. Konserveringsmaskinen fungerar utmärkt och alla får läckerheter från trädgården för hela vintern.

Men någonting saknas fortfarande. Maskinen behöver ett namn. Hanna skriver med tuschpenna på apparatens sida.

– Där står ju ”MINI-MAX”, säger mössen glatt.

Text: Tuula Pere