Kvällsagan – Med eller utan mobiltelefon?

Hipporna är på väg på en utflykt till en närliggande stad. Under tågresan finslipar de sina planer för dagens program.

Henri har hittat intressanta platser som hipporna aldrig har besökt tidigare. Han visar upp sina fynd på mobiltelefonens skärm. – Titta så fint sjöhistoriska museet är! Det finns också ett bra matställe med god mat där. Jag är redan hungrig!

Hanna funderar på förslaget. – Kanske vi kan börja med mer bekanta ställen. De som är nära stationen. Efter lunch orkar vi bättre gå och leta efter hamnen och sjöhistoriska museet.

Men Henri är beslutsam. Han tycker att de andra ängslas i onödan för nya platser. – Med hjälp av kartan i mobilen hittar vi dit vi ska. Jag kan vara guide.

Henri är en ivrig mobilanvändare och bär med sig den överallt. De andra tycker att han stirrar alldeles för mycket på skärmen.

– Visst är mobilen nyttig, men det verkar som att du inte ens hinner titta på staden! säger Hanna. – Det finns mycket att se längs vägen. Parker, torg, gamla hus och små butiker.

– Du kan nog inte längre hitta någonstans utan att stirra på den där skärmen, misstänker Hille.

Henri tar illa upp. Han vill visa att han visst hittar fram utan navigator.

– Det här är en så liten stad att jag inte behöver någon karta, säger han kaxigt. – Nog hittar jag en hamn alltid!

Hanna ger till slut med sig för Henris plan. – Okej. Du får bevisa för oss att du klarar dig utan din mobil. Jag lägger den i fickan så att du inte kan titta på kartan i smyg.

De går raskt iväg mot sjöhistoriska museet. Det tror åtminstone Henri. – Det är bara att gå, fantastiska segelbåtar och god mat väntar i hamnen på östra stranden. Min mage kurrar redan!

De pratar glatt medan de går, men så småningom avtar samtalet. De andra är också hungriga och det syns inga spår av hamnen.

– Är du säker på att vi är på väg österut? frågar Hanna. – Jag tror vi går i solnedgångens riktning, alltså västerut.

Hille tittar på ån som rinner genom parken. – Borde inte vattnet rinna mot hamnen? Vi har gått vilse. Vi är ju inte ens i närheten av hamnen!

Henri skäms. Han försöker förklara varför han misslyckats. – Det är så mycket vägarbeten här att det är svårt att hålla kursen. Och solen är i moln!

Längs gatan ligger ett hotell där hipporna hämtar en karta över närområdet. Hanna sätter den i Henris hand. – Här får du en vanlig karta. Visa vägen till hamnen nu, utmanar hon sin bror.

Henri är inte van vid att använda papperskarta. Han vänder på den i händerna och försöker komma på hur han egentligen ska hålla pappret. – Norr är säkert där. Nej, jag tror det är söder!

Henri tappar tålamodet. Till slut måste han erkänna att han inte hittar till hamnen utan navigator. Han är besviken och riktigt hungrig. – Jag vill ha min mobiltelefon!

Hille lägger märke till ett litet kafé. – Först går vi dit och äter en bit och ber om råd.

Det visar sig att hipporna har hamnat på andra sidan staden. Varken hamnen eller sjöhistoriska museet finns i närheten. Det finns bara en liten bäck där änder simmar omkring. Lyckligtvis är kaféet mysigt och serverar stadens maffigaste kanelbullar. Det blir smulor över för fåglarna också.

Henri får tillbaka sin mobiltelefon. – Vi hinner inte längre till museet, men Stora Akvariecentret ligger nära. Där finns tropiska fiskar.

Akvariecentret visar sig vara ett intressant ställe. Henri söker efter mer information på nätet om fiskarna i centret.

 – Det här var också en riktigt bra idé. Ibland är det bra att du använder mobilen hela tiden, medger Hanna.

Alla är nöjda. – Vi kan gå till hamnen och sjöhistoriska museet nästa gång. Nu vet vi åtminstone var vi ska börja leta, säger Henri med ett skratt.

Text: Tuula Pere