Kvällsagan – Hipporna och den knepiga frågesporten

Den årliga frågesporten för eleverna närmar sig. Hipporna har beslutat delta i frågesporten med ett eget lag. De är övertygade om sina chanser, eftersom de tillsammans känner till mycket om olika ämnen.

– Om det kommer några idrottsfrågor kan ni lita på mig, försäkrar Henri. – Jag kommer ihåg allt det viktiga, som tävlingar och intressanta resultat från många år tillbaka. Ni kan testa mig, jag är en mästare!

Hanna dämpar ner Henris skryt. – Vi andra vet nog också ett och annat. Jag klarar säkert av de svåraste kuggfrågorna och räkneuppgifterna. Och om något måste byggas…

– Knappast, avbryter Henri. – Det här är ju en frågesport.

Hille sitter och ser fundersam ut. Hon funderar på vad hon kan. – Jag hoppas det kommer frågor om naturen, växter och insekter. Det vet jag mycket om.

Förberedelserna inför den spännande tillställningen fortsätter kväll efter kväll i hippornas kök. Hanna, Henri och Hille sitter vid ett stort bord med sina böcker. De kompletterar sina kunskaper genom att söka information på nätet.

– Nu stänger vi böckerna och datorerna, förklarar Hanna. – Vi blir snart övertränade. Nu är det bäst att vi får ordentligt med sömn inför morgondagens tävling.

På morgonen anländer hipporna entusiastiska till tävlingsplatsen, där de tävlande delas in i grupper för försöksomgången. Frågeserierna är snabba och hipporna hittar enkelt svaren.

 – Vi känner naturligtvis till de största huvudstäderna, de högsta bergen och de längsta floderna, skryter Henri.

– Nu tar vi det lugnt. Takten kan öka i semifinalerna efter lunchpausen, säger Hanna lugnande till sin syskon. – Huvudvinsten, en resa till vattenparken, ligger ännu några omgångar borta.

På eftermiddagen slungas frågor och svar över tävlingsborden. Hippornas chans till finalplats hänger på ett hår. Borde deras svar på vem som upptäckte Amerika godkännas eller inte? Är det enda rätta svaret Columbus, så som motståndarna påstår? 

Domarna är som tur spränglärda och noggranna. – Det är nog sant att vikingarna hann före Columbus, medger de. Båda svaren godkänns. 

Till slut står det klart att hipporna har banat sig väg till finalen. Även om det har tagit på krafterna att gå vidare till den spännande finalen sporrar resan till vattenparken dem att ännu en gång ge sitt allt.

Alla närvarande samlas vid scenen för att följa med den sista tävlingen. Hipporna sitter med svettpärlor i pannan på sin egen sida av scenen. På andra sidan sätter sig det skickligaste laget från grannskolan och de utstrålar säkerhet.

– Vi är klara säger Henri till domarna. – Hör ni, tänk på vattenparken, viskar han ännu till Hanna och Hille, som nickar allvarligt.

Tävlingen kommer att bli hård. Lagen går jämt vidare, fråga för fråga. Den avgörande frågan är en naturfråga. Där ska de turvis nämna blommor, i vars namn ingår ett djur.

Hanna och Henri ser hoppfullt på Hille. – Det här kan du, Hille. Du kommer säkert på många blommor som passar!

Till en börjar rabblar Hille enkelt upp svar, men det gör också motståndarlaget. Älgört, harsyra, björnbär, kråkbär, lejongap… Tills motståndarlaget inte längre hittar något namn på sin svarstur och hipporna har chans att vinna. 

Nu börjar Hille bli nervös.

Det är en minut kvar. Hur ska Hille och de andra hipporna komma på ännu en blomma, där ett djur ingår i namnet? Klockan tickar. Då hörs det ett ”mjau” under bordet och en lurvig tass rör vid hippornas ben. 

I sista sekunden utropar Henri Hippo segervisst Kattfot! 

Domaren godkänner svaret och utropar hipporna till segrare. Alla hoppar glada omkring så att hela scenen darrar. 

Henri lägger märke till att katten blivit skrämd och gömmer sig under bordet. Han böjer sig ner och klappar om sin skrämda hjälpreda. – Tack lilla katten! Utan dig hade vår resa till vattenparken kunnat förbli en dröm.

Text: Tuula Pere