Kvällsagan – Hannas superpannkakor

Hipporna har bestämt sig för att ordna en grillfest tillsammans med grannarna. De planerar festen i god tid. Det finns mycket att göra för alla.
Henri och Hille lovar att göra en stor sallad. – Om alla deltar i matlagningen och dekoreringen så kan vi fylla trädgårdens långbord med läckerheter, funderar de.
– Jag ska steka pannkakor på stekhällen, säger Hanna. – Jag är säker på att de blir extra goda i år eftersom jag utvecklat receptet lite.
– Du använder säkert någon hemlig ingrediens? frågar Henri nyfiket, men Hanna avslöjar inte sin hemlighet.

På festdagens morgon packar Hanna ihop litervis med mjölk, påsvis med mjöl och många förpackningar ägg i köket.
Hille förundrar sig över den stora mängden ingredienser. – Det där blir ju en jättestor smet! Hur ska du röra ihop allting?
– Jag använder en ren hink och en visp med långt skaft. Med dem gör man lätt en stor smet, svarar Hanna självsäkert. – Det måste finnas tillräckligt av de här läckerheterna till alla!

Hanna lastar matlådorna i en skottkärra och styr mot garaget. Hon behöver också ta med sig stekhällen, många påsar grillkol och tändblock. Den hemliga ingrediensen, kornmjölet, gömmer Hanna under de andra tillbehören.

Hille lyfter några fällstolar utanpå högen och hjälper sedan sin syster att skjuta den tunga skottkärran till grillplatsen.

Snart är festen i full gång. Grannarna har hämtat nygräddat bröd och många kannor saft till trädgården. Mitt på bordet tronar Henris och Hilles lockande sallad. Nu står Henri och Hille vid den heta grillen och jobbar, med svetten pärlandes i pannan.
Medan de andra äter rör Hanna ihop sin pannkakssmet. Den behöver jäsa en stund innan hon börjar steka. – Vi mästerkockar har våra egna tricks. De här pannkakorna kommer man att minnas länge! tänker Hanna nöjt.

Så småningom blir Hanna ändå osäker. Smeten ser inte ut som den borde. – Kanske den gråa färgen beror på kornmjölet. Jag har ju inte använt det förut.

Hanna rör ihop sin tjocka smet med kraft och lämnar den sedan att jäsa en stund.

Det är dags för efterrättspannkakorna. Alla kommer för att se på när Hanna slevar upp tjock smet i den heta stekhällen. Det är svårt att breda ut den stela blandningen till en slät pannkaka.
De andra väntar redan otåligt på efterrätten. Hanna lyfter tyst de första pannkakorna på tallrikar och iakttar minen hos dem som äter. Hon har en krypande känsla av att någonting är mycket fel.

– Det här var konstiga pannkakor! Jag har starka tänder, men de här kan jag inte tugga, säger grannfarbrorn. – Dessutom är pannkakorna väldigt tunga.

Oroligt undersöker Hanna sina ingredienser och märker plötsligt en konstig säck från garaget bland dem. – Cementmjöl!

– Passar inte cementmjölet bättre för att bygga en stenmur eller mura en pizzaugn på gården? undrar Henri retsamt.
– Ät inte mer av pannkakorna! Cementen är inte ätlig, varnar Hanna snabbt.
– Varför i all världen använde du den i pannkakorna? fortsätter Henri. – Ditt nya recept behöver nog utvecklas lite.

De andra skrattar år det tokiga misstaget, men Hanna skäms.

När pannkakorna svalnat blir de stenhårda. Hanna är dyster. Hennes läckra pannkakor blev bara ett skämt som hon kommer att få höra länge än.
Grannfarbrorn ser att Hanna är ledsen. – Hördu Hanna, vi behöver runda plattor till vår stig i trädgården. Jag tror att dina superpannkakor passar perfekt!

Och så steker de tjugo stora cementpannkakor av Hannas mirakelsmet. När de svalnat, blir de utmärkta gårdsplattor.

– Det blev inga läckra pannkakor, men lyckligtvis kommer de till användning, suckar Hanna. – Det är ändå lite tråkigt att vi inte har någon efterrätt.
Henri kommer på en lösning. Han hämtar en rågad skål blåbär från huset. Till slut lugnar sig också Hanna och äter färska bär till efterrätt med de andra. – Det blev en fin fest!

Text: Tuula Pere