Kvällsagan – En fartfylld picknick

Sommaren är äntligen här! Hipporna planerar ivrigt en picknick vid åstranden.
– Vi packar picknickkorgarna i kanot-erna och paddlar längs ån tills vi hittar en lämplig plats för picknick, föreslår Hanna.
– Det här blir spännande, ett riktigt äventyr! Säger Henri ivrigt.
– Jag är rätt för att kanotturen blir alldeles för spännande, rentav farlig. Vattnet i ån är fortfarande högt efter våröversvämningarna, säger Hille oroligt.
– Äsch, vi använder naturligtvis flytväst. Vi klarar det nog. Jag lovar att du hittar fina saker att fotografera längs åstranden, säger Hanna övertygande.

Vårutfärden börjar genast kännas mer lockande också för Hille.

– Just det, strandängen är säkert redan jättefin, funderar hon.

Mössen Mini och Max får också höra om utfärden.
– Jag förstår inte varför inte vi blev bjudna! Max fnyser upprört.
– Vi kan sitta stilla i en kanot. Vi kan knyta fiske-flöten runt oss som flytvästar.
– Var inte ledsen! Vi smyger ombord utan att de andra märker nåt, planerar Mini.
– Vi behöver ingen egen matsäck. Hannas, Henris och Hilles picknickkorg räcker säkert för oss också.

I hippornas förråd hittar mössen två flöten och fiskelina. Det är ändå svårt att knyta knutar på den hala linan. Fågeln Piip oroar sig för mössens plan och vill hjälpa till. Med sin näbb trär han smidigt linan runt mössen så att den sitter stadigt. De rödvita flötesvästarna ser egentligen ganska smarta ut.

– Det är nog ändå bäst att jag följer med och ser till att mössen hålls i kanoten, funderar Piip.

På stranden är det redan full rulle. Hipporna har flytvästar på sig och har lastat picknickkorgarna i kanoterna. Stranden fylls av glada rop när Hanna, Henri och Hille ger sig av. Ingen märker fripassagerarna i Hilles kanot, som gömmer sig i picknickkorgen och snusar på de lock-ande dofterna.

– Jag är alldeles förskräckligt hungrig, säger Max snart och fortsätter:
– Kanske vi kan smaka på den där smörgåsen… Tillsammans ska vi nog lyckas öppna asken!

Och det gör de. Men precis när mössen är inne i plastasken och smakar på brödet, börjar ån plötsligt strömma starkare. Kanoten far hit och dit i virvlarna, och plastasken kastas ur kanoten i vattnet.
Mini och Max är helt utlämnade år vågorna, tills brödasken krockar med en buske mitt i strömmen. Asken fastnar i buskens nedre grenar. Mössen bestämmer sig för att klättra högre upp på gre-narna.

– Hjälp, rädda oss! ropar de, men Hanna och Hille som paddlar förbi hör dem inte.
Det brusande vattnet omkring dem är skrämmande. Mini sluter ögonen och klamrar sig fast vid Max päls.
– Sluta nypas, annars faller jag också! Det är bäst att hålla hårt i busken och vira svansarna runt en gren, säger Max och försöker hålla sig lugn.

Fågeln Piip har följt med vad mössen gör. Den flyger till de skeppsbrutna i busken och börjar ropa så högt den kan. Henri som paddlar sist märker först den nervösa fågeln Piip, sedan brödasken och till sist två rödvita flöten. När han tittar riktigt noggrant upptäcker han Mini och Max som trasslat in sig i fiskelinan. Vilken tur att Henri är en skicklig paddlare!
Han styr skickligt kanoten mot busken och plockar upp mössen – och de nästan torra smörgåsarna. På stranden torkar hipporna de huttrande mössen med en handduk och bjuder dem på torr mat.
Mini och Max tackar sina räddare och myser nöjt nu när faran är över.

– Nog såg ni väl hur fina flytvästar vi gjort av flöten!
– Nåja. Men nu är det dags att få utforska natu-ren, säger Hille otåligt.
– Vi hinner göra mycket mer i dag än att rädda busiga möss!

Text: Tuula Pere