Drakens stormiga färd

Hipporna har varit på biblioteket och hittat en bok om att bygga drakar. Boken är full av lockande bilder på olika drakmodeller.

– Det är svårt att välja vilken jag vill bygga, funderar Hille. – Min drake ska åtminstone vara väldigt färggrann och häftig. Den som liknar en riktig drake verkar perfekt!

– Det är nog ingen idé att välja den svåraste modellen för vi har ingen erfarenhet av att bygga
drakar. Det bästa är att börja med den vanliga, diamantformade draken, säger Hanna förnuftigt.

– Jag tänker åtminstone dekorera draken fint och lägga till långa remsor av silkepapper som svans, svarar Hille.

– Det är varmt ute. Vi kan bygga på trädgårdsbordet, säger Henri och börjar plocka ihop material i en stor korg.

Det behövs allt möjligt för att bygga en drake. Lyckligtvis hittar hipporna allt de behöver i köket och i förrådet.

Henri går först ut på gården med lim, tejp, ringar och fiskelina i sin korg. Hanna bär pinnar under armen och en hög gamla gardiner som hon fått av mamma.

– Vad bra att det blev mycket silkespapper över från vårt påskpyssel, säger Hille ivrigt. – Jag kan göra en ståtlig svans till min drake.

Vårdagen går snabbt medan hipporna konstruerar sina drakar. Till kvällen har alla fått ihop en egen drake. Tillsammans beundrar hipporna resultatet av sitt arbete.

– Jag gjorde en sådan här fågeldrake. Den påminner lite om en mås och passar bra på himlen med de andra fåglarna, funderar Henri.

Hanna förevisar stolt sin stuntdrake med två linor. Alla klarar inte av att bygga en sådan, men Hanna är skicklig. Hiller tittar lite avundsjukt på stuntdraken.

– Visst är den ett tekniskt mästerverk, men den har inte en lika stilig svans som min diamantdrake.

Utan att hipporna märkt det har också mustvillingarna Mini och Max, som bor i trädgården, klättrat upp på bordet för att följa med drakbygget. De är speciellt intresserade av den långa, prasslande silkessvansen på Hilles drake. Det är roligt att gömma sig mellan silkespappren.

Pappa-Hippo kommer ut på gården för att varna barnen för stormen som närmar sig. Solen har gått i moln och vinden ökar hotfullt.

– Kan vi inte få stanna en liten stund till? Min drake är redan klar att flygas, ber Hille, men pappa ger inte efter.

Hanna och Henri tar sin drakar och för dem upp på husets verandan, i skydd för den ökande stormvinden.

Hille tittar sig nervöst omkring. Hon tänker pröva sin drake redan i dag trots stormen. När de andra har gått in, kan testflygningen börja.

– Nu lyfter jag upp draken och släpper linan lite… Det här går ju bra! Hiller beundrar sin drake som stiger mot himlen med vilt fladdrande silkessvans.

Men hemska saker! Hille har inte märkt att det sitter två fripassagerare på hennes drake! Mössen Mini och Max har stigit upp i skyn med draken! Det klamrar sig skräckslaget fast vid svansen av silkespapper. Det är inte lätt att hålla sig kvar när den vilda vinden får draken att gunga.

Lyckligtvis hör fågeln Piip sina vänners skrik och skyndar att hjälpa. Den flyger upp på drakens stödkors och vänder det i en lagom vinkel. Draken glider långsamt neråt och dimper till sist ner på gräsmattan.

Stormvinden för också regn med sig, som blöter ner Hilles drake. Silkespapperssvansen är skrynklig, men ingen större skada är skedd.

Hiller upptäcker de två mössen som trillat ner på gräset.

– Tur att ni inte skadade er! Och bra att draken också kom ner någorlunda oskadd, suckar Hiller lättat.

Trots att drakens första flygning var kort och misslyckad, är Hille inte ledsen utan beslutar att låta diamantdraken torka till följande dag.

– I morgon försöker jag på nytt! Hille vinkar hej då åt de små mössen.

– Okej, men vi deltar inte i den flygningen! Bestämmer Mini och Max och dyker ner i hålet där de bor, undan regnet och vinden.

Text: Tuula Pere