Kvällsagan – Hipporna som sagomakare

Hanna Hippo springer ivrigt ut på gården där Henri och Hille testar sina nya frisbeegolfdiscar.
– Nu har vi inte tid att kasta frisbee, säger Hanna ivrigt. – Jag såg på nätet att det ordnas en skrivtävling för skolelever.
Henri förstår inte Hannas brådska. – Ser du inte att vi är upptagna? Pappa har lovat att vi får kasta frisbee på utebanan nästa vecka.
– Men man kan bara delta i skrivtävlingen fram till helgen, förklarar Hanna.

Det tar tid innan Hanna lyckas väcka de andras intresse för tävlingen. Henri skulle hellre öva på sina kast och Hille tvivlar på sina kunskaper. Hanna backar inte och lyckas till slut locka in de andra.
Vid köksbordet delar Hanna ut anteckningsmaterial. – Nu funderar ni på vad ni ska skriva om. Jag ska själv välja ett faktatema. Sen söker jag mycket information på nätet och i biblioteket, planerar Hanna.
– Om du skriver en text om hur man bygger maskiner så blir den garanterat tråkig, retas Henri. – En bra historia måste ha ett riktigt äventyr! Och lite spänning skadar inte heller.
– Men en faktatext kan också vara intressant, fnyser Hanna och fortsätter att planera.
Hille funderar på sin historia. Hon är fortfarande osäker på vad hon ska skriva om. Hon vill inte gräva i källtexter och inte heller skriva om ett häftigt äventyr. – Nu vet jag, jag ska skriva en natursaga, funderar Hille.

Nästa kväll samlas Hanna, Henri och Hille hos mormor för att utveckla sina historier.
– Tack, mormor, för att du lovade lyssna på våra idéer, säger Hanna. – Du är den bästa sagoberättaren jag vet!
Hippomormor ler. – Kom ändå ihåg att författaren själv är ansvarig för sin historia.
Henri vill genast presentera sin äventyrsberättelse. När han väl kom igång skrev han snabbt många sidor. De andra lyssnar uppmärksamt på Henris berättelse, men de hänger inte med i de komplicerade vändningarna.
– Det där blir inte bra, tycker jag, säger Hanna dystert. – Du har trasslat in dig i dina egna karaktärer.
Henri är dyster och besviken. – Gör det bättre själv då om du inte gillar mina rymdvarelser, säger han. – Men det är fart och fläng i min berättelse!
Hannas berättelse har krävt mycket bakgrundsinformation. Det är inte lätt att skriva historiska faktatexter om alkemister.
När Hannas historia har gått igenom de första tvåhundra åren får Henri nog. – Tråkigt, säger han skoningslöst. – Särskilt när alla vet att alkemisterna aldrig lärde sig att göra guld! Det har inte lyckats än!
Hanna slänger sina papper på bordet och säger ingenting mer. Nu är det Hilles tur.
Med försiktig röst börjar Hille läsa sin natursaga. Till en början ser Henri uttråkad ut, men snart börjar flyttfåglarnas höstaktiviteter låta riktigt roliga. Men berättelsen är ännu inte färdig. Hille håller för öronen. Hon är rädd för att de andra ska börja klaga på hennes text.

Hipporna sitter tysta i mormors kök. Skrivlusten är helt försvunnen. Som tur är har mormor gjort goda smörgåsar. – Det räcker inte med mat för själen, man måste också fylla magen. En hungrig författare kan inte skapa ordentlig text, säger hon.
När juniorförfattarna tuggar på sin kvällsmat uppmuntrar mormor dem att fortsätta. – Kom ihåg att det finns många olika typer av texter och författare. Det finns plats för alla slags berättelser i världen!
Hipporna börjar känna sig ivriga igen.
– Nu får rymdlasrarna blixtra, deklarerar Henri. – Men kan vi komma överens om att inte dissa andras texter – oberoende av hur vild handlingen är!
– Inte heller om det historiska temat kryper framåt, skrattar Hanna.
Hille fortsätter också sin historia och lägger till några fågelbilder. Hon anar inte att hon om ett par veckor kommer att få ett diplom och vattenfärger som pris!

Text: Tuula Pere