Kvällssaga – Blomsterängen överraskar
En naturäng nära Hippornas hem vaknar i vårsolens värme. Snön har smält för länge sedan och det händer något spännande i naturen varje dag. Snart blir hela ängen grön och nya blommor växer upp hela tiden.
– Månntro smultronen blommar redan? funderar Henri. Han skulle snart vilja smaka på de första bären.
Hanna lugnar sin bror.
– Det dröjer ett par veckor till. Nu lönar det sig att hitta på något annat. Mormor och morfar har lovat att följa med oss ut på ängen i dag. De ska visa oss något roligt.
Morföräldrarna berättar om sin barndoms lekar. Det finns mycket att göra på blomsterängen, även om man inte har några leksaker med sig. De börjar med att leta efter fyrklöver.
– Min syn har försämrats så att jag inte längre hittar lyckoklöver, suckar morfar. – Nu kan jag inte längre önska mig något.
De andra bestämmer sig för att hjälpa morfar, som snart har händerna fulla av fyrklöver.
– Nu kan du önska dig vad som helst! säger Hille.
Nu visar morfar hur man visslar med ett grässtrå.
– Det enda som krävs är ett platt grässtrå och tålamod, säger han och lägger timotejstrået försiktigt mellan sina stora händer. Morfar blåser och det hörs en skärande vissling.
– Fantastiskt! Det där hörs ju på långt håll! säger Henri beundrande. Han försöker också själv, men det kommer bara ett susande ljud och så småningom går strået av.
Mormor känner till tiotals blommor och lär de andra namnen på dem. Hon visar också om hur man flätar maskrosor till en krans.
– Vad fina ni är nu, beundrar morfar. – De där guldgula kransarna är ju den bästa prydnaden för alla hippor!
Mormor utmanar hipporna till en tävling.
– Jag har en uppgift för er. Den som fotograferar eller ritar flest olika växter och hittar rätt namn på dem senast på söndag vinner en burk havrekex.
– Jag får väl också vara med? frågar morfar. – Jag tycker så mycket om mormors havrekex.
Morfar får lov att vara med. Hipporna tror ändå att han inte orkar leta efter växter på ängen i flera dagar.
Växtjakten fortsätter i full fart. Hanna och Henri använder mobilkamerorna och söker information på nätet. Hille ritar blommorna i sitt anteckningsblock och skriver rätt namn bredvid varje blomma.
– Det här blir en fantastisk växtbok, säger hon.
Plötsligt hittar de märkliga växter på ängen.
– Är det här röd skogsliilja eller färgmåra? undrar Hille. – Vi frågar mormor.
Mormor skyndar sig dit.
– Ni har hittat sällsynta röda skogsliljor, säger hon beundrande. – De här får man inte plocka eftersom de är fridlysta.
Hipporna bestämmer sig för att skydda de sällsynta växterna. När de har fotograferat skogsliljorna bygger de ett staket runt dem. Sedan rensar de bort alla andra växter innanför staketet.
– Vi kan bära några hinkar vatten till de här växterna som ska skyddas, föreslår Henri. Snart har hipporna vattnat jorden så mycket att den har förvandlats till lera.
När de röda skogsliljorna har intensivbehandlats ännu en dag börjar de vissna. På den tredje dagen ligger blommorna redan längs marken och orkar inte längre stå upp.
– Vi har förstört de fridlysta växterna, säger Henri dystert. – Förhoppningsvis är det inte ett brott!
Mormor kallas till hjälp.
– Jag vet att ni menade väl. Olyckor händer, tröstar mormor. – Det här är en bra lärdom om att växterna behöver varandra. På så sätt skyddas de mot vind och regn. I naturen är allt ett samspel!
Mormor går ännu ett varv på ängen och hittar fler röda skogsliljor gömda i gräset.
– De här ska vi lämna i fred.
Alla är lättade.
På söndag delas priserna i växttävlingen ut. Mormor har undersökt hippornas bildsamling och utser vinnaren.
– Hille har flest rätt identifierade växter och det illustrerade anteckningsblocket är vackert!
Som belöning får Hille en burk full med havrekex, som hon också låter de andra smaka på.
Text: Tuula Pere